Rosenfingrad

Homeros Odysséen har fascinerat mig ända sedan jag läste den ffg 1980, egentligen som en förberedelse för James Joyce Odysseus. Jag har länge funderat på hur jag skulle kunna tonsätta den. I körverket Rosenfingrad har jag valt textfragment från skildringar av gryningen, av sonen Telemachos, gudinnan Pallas Athena, den centrala 11:e sången och cyklopens förbannelse. 

Att välja översättning var inte lätt. Jag älskar den första översättningen jag läste, Tord Bæckströms "Sången om Odysseus" (1975), liksom jag älskar Ingvar Björkesons (1995). Huvudsakligen kom jag att använda den klassiska svenska översättningen av Erland Lagerlöf (1906) i Svenska Akademiens utgåva. Varje översättning har sin egen kvalitet, här inledningen på III:e sången i de tre svenska översättningarna:

Ut ur sin sköna hamn i Okéanos höjde sig Solen
upp på Himmelens bronsvalv att lysa för eviga gudar,
liksom för dödliga mänskor som bor på den fruktbara jorden
- Tord Bæckström

Sedan den lämnat sitt sköna hav steg solen mot himlens
kopparglänsande valv för att lysa eviga gudar
och en förgänglig människoätt på den fruktbara jorden.
- Ingvar Björkeson

Solen sprang upp ur det glänsande hav från sin nattliga vila
åter på himmelens valv för att lysa odödliga gudar
och de förgängliga människors ätt på den bördiga jorden.
- Erland Lagerlöf

Fragmentet ger en koncis bild av grundförusättningarna för människans liv vid tiden för Odysséen.

En av tjusningarna med Homeros texter är de vackra epiteten som förekommer i stor utsträckning, förmodligen för att underlätta memorering, Odysseus är "den mångförslagne", Athena den "uggleögda" och gryningens gudinna Eos är den "rosenfingrade":

II.1

Tidigt när gryningen kom med den rosenfingrade Eos
- Björkeson

Men när i gryningen sken den rosenfingrade Eos
- Lagerlöf

Det finns många skildringar av seglandet. Här är ett exempel från den centrala elfte sången:

XI:8

… en segelfyllande vind, ett ypperligt följe,
efter oss akter ifrån mot det mörkblåstammiga skeppet.
Sedan vi hade då tackel och tåg behörigen ordnat,
sutto vi lugna på toft och fördes av vind och av styrman.
Dagen igenom vårt segel stod spänt på den ilande färden;
solen sänkte sig ner, och vägarna höljdes av mörker
- Lagerlöf

Ezra Pounds diktverk The Cantos inleds med ett citat av den första latinska översättningen av Odysséen, översatt i sin tur till gammal engelska. Pounds val av text att citera har delvis varit vägledande för mitt val, t.ex cyklopens förbannelser, det fragment som avslutar Rosenfingrad. På svenska: 

IX:534

sent må han anlända, utblottad helt och berövad sitt manskap,
på någon annans skepp, och mötas av ofärd därhemma!
- Björkeson

Shalt return through spiteful Neptune, over dark seas,
Lose all compaions
- Pound
 

Hexametern regelbundenhet erbjöd en svårighet. Jag har löst det med ett sparsamt arbete med olika taktarter för att variera längden på de betonade stavelserna. 

Tack till Ingvar Björkeson som jag jag beundrar och känner från sina översättningar av Dante och Homeros, och som har fritt låtit mig använda fragment ur hans översättning.

HS