O Freunde, let others speak

"Det Vilda Torget,
en mark som jäser, en stor skälvande yta, ibland full av folk och ibland öde."

Så skriver Tomas Tranströmer dikten Carillon (1983).

Den fortsätter:

"Det jag har inombords materialiseras där, all skräck, alla förhoppningar.
Allt det otänkbara som ändå skall hända."

Jag läser dikten i april 2011. På ekots lunchsändning säger nyhetsuppläsaren att det har varit skottlossning på Tahrirtorget i Kairo, ett 20-tal skadade. 

Jag läser dikten igen, hösten 2013. Egyptens president Mursi har avgått, en ny klappjakt har börjat, andra demonstranter skjuts.

Alla ropar i vrede, ingen lyssnar.

Tomas Tranströmers dikt illustrerar nuet. En mark som jäser: Kulturens torg och människans natur. Sedan städer uppstod har vi samlats på torgen, för handel, för samtal. Men torget har också varit avrättningsplats. Tahrir betyder frihet. Tahrirtorget har - som alla torg - verkligen varit projektionsyta för "all skräck, alla förhoppningar."

Det Vilda torget anmäler sig när jag hör Henrik Strindbergs 0 Freunde, Let Others Speak. Kent Nagano har gett konserten ett motto; Fred och frihet. Han har också pekat på yttrandefrihetens paradox: friheten att tala skapar nya konflikter.

Henrik vill inte hålla "tal", men i kompositionen kommer alla till tals, alla orkesterns instrument. "Det är en allmän metafor, kanske så allmän att den blir meningslös. Men det är den enda metaforen i mitt verk", säger Henrik Strindberg, som själv besökte Taksimtorget i Istanbul i juni, som ett led i arbetet med kompositionen.

Den metaforen är i alla fall demokratins minsta gemensamma nämnare. "Demokrati är att låta andra tala till punkt", sa Pietro Nenni, som var socialistledare i Italien efter kriget. Han fick Stalins fredspris, men lämnade tillbaka det, varje kopek, efter inmarschen i Ungern 1956.

Rysslands president Putin ger asyl åt Edward Snowden, visselblåsaren som visat att USA i frihetens namn - avlyssnar hela världen. Som gammal KGB-chef har Putin inget emot en effektiv avlyssning, han avskyr Snowdens metoder, Men nu applåderar han, samtidigt som han sätter munlås på sina politiska konkurrenter och aktivister som Pussy Riot.

På Facebook och Twitter kan en appell för friheten flyga ett varv runt jorden på en sekund. På Facebook kan det se ut som om revolutionen är en knapptryckning bort. Men reaktionen har också lärt sig använda sociala medier. Ännu en av frihetens paradoxer.

Beethoven visste vad det innebar att leva i besvikelsens epok. Franska revolutionen slog över i terror. Napoleon tände hoppet, men släckte det genom att utropa sig till kejsare. Sedan tog reaktionen över. Beethoven orkar inte ens jubla över att Napoleons censur försvunnit:
"Det är gott och väl om vi får uttrycka oss fritt, men på varje censurerad poet går det tusen hängda bönder. Och när förtrycket släpper sitt strupgrepp kring konstens hals tar det i stället med bägge händerna om folkets."

Själv satte han på starkt kaffe, och kastade sig in i arbetet - och skrev nionde symfonin.
Där finner Beethoven demokratins minsta gemens samma nämnare: "alla mänskor bliva bröder". En av det Vilda torgets frommaste förhoppningar. Vi är inte där.

Om talibanerna hade fått som de ville hade den pakistanska flickan Malala aldrig upplevt sin sextonde födelsedag. Men hon firade i FN, med sitt tal: "Ett barn, en lärare, en bok och en penna kan förändra världen!"

FN är också det Vilda torget. Malalas ord utmanar skräcken och materialiserar hoppet:
- 0 vänner, låt andra tala.

- Ulrika Knutson